Är du osäker på hur du ska göra en riskbedömning av farliga ämnen och material i ditt företag? Vad säger lagen egentligen och hur dokumenterar du processen?
Här får du tips, expertråd och insikter som gör det lättare för dig att arbeta med den lagstadgade bedömningen av kemikalier. Ta en kopp kaffe och avsätt 15 minuter till att gå igenom vår guide till riskbedömning av kemikalier skriven av EcoOnlines kemikaliexperter.
Att göra regelbundna riskbedömningar av kemikalier på ditt företag är ett lagkrav. Riskbedömningar är också väldigt användbara och kan användas både för att informera dina medarbetare om hur de ska hantera farliga kemikalier på ett säkert sätt och skydda dem från exponering.
Här kan du lära dig hur du bedömer kemiska risker på arbetsplatsen, hur du kartlägger dem, ser till att lagar och regler följs och tar hand om dina medarbetares hälsa.
Syftet med riskbedömning är att ge en översikt över var och hur medarbetarna kan utsättas för farliga kemikalier och kemiska produkter, så att du helt kan eliminera dessa ämnen eller i alla fall minimera riskerna.
Här får du en omfattande guide som hjälper dig att förbereda dig inför den lagstadgade riskbedömningen, med information om hur ofta du bör göra den och vad du gör när det arbetet är klart.
Den här guiden bygger på Arbetsmiljöverkets vägledning för riskbedömning av kemikalier och adderar även konkreta exempel från verkliga arbetsplatser.
Arbetsmiljöverkets frågeställningar när det kommer till riskbedömning av kemikalier är följande:
Eftersom det är svårt att besvara fråga 2 och 3 separat har vi sammanställt dem under en och samma rubrik i den här guiden.
Riskbedömning av kemikalier är en viktig del av företagets övergripande ArbetsPlatsVärdering (APV).
Därför gäller samma regler för riskbedömning som för APV, nämligen att:
Arbetsmiljöverkets lagkrav på riskbedömning>
Arbetsmiljöverkets krav på riskbedömning av kemikalier>
Det första steget i din riskbedömning av kemikalier på arbetsplatsen är att ta reda på vilka ämnen som är farliga. Det kanske finns 200 kemiska produkter på din arbetsplats men alla är troligtvis inte farliga. Det första steget är därför att läsa säkerhetsdatabladen (SDB/SDS) för alla produkter och avgöra vilka som utgör en säkerhetsrisk. I det här avsnittet guidar vi dig till var du hittar informationen i säkerhetsdatabladet och hur du tyder det som står där.
Arbetsmiljöverkets definition av farliga ämnen och material på arbetsplatsen är följande:
Farliga ämnen och material är ämnen och material som kan vara farliga för eller försämra säkerheten eller hälsan och som inkluderar:
Enligt lag är du skyldig att göra en lista över alla kemiska ämnen och material som används i ditt företag. Sedan ska du bedöma om de utgör en risk. Att upprätta en kemikalieförteckning eller en kemikalielista utgör grunden för att skapa en säkrare kemikaliehantering.
För att underlätta det här arbetet är det en bra idé att först minska antalet kemiska produkter som används i företaget. Ju färre kemiska produkter som finns på arbetsplatsen, desto mindre arbete med att riskbedöma dem!
När du har skapat en lista över alla kemiska produkter är nästa steg att ta reda på vilka som är farliga och sedan inkludera dem i din riskbedömning av kemikalier.
Information om farliga egenskaper och faromärkning av en produkt eller ett material hittar du i säkerhetsdatabladet. Det är leverantörens sätt att beskriva ämnets eller materialets farliga egenskaper och instruera användaren om hur man hanterar det på ett säkert sätt.
Vilka punkter är viktiga?
Säkerhetsdatablad kan vara en hel vetenskap att läsa och de kan dessutom vara långa – ofta 10–20 sidor eller mer. De innehåller mycket information och kan vara svåra att förstå. Men det finns några avsnitt som är bra att titta närmare på när du gör din riskbedömning av kemikalier.
För att avgöra om en produkt utgör en risk för dina anställda, bör du först titta under avsnitt 2: Faroindikation som visas nedan.
Avsnitt 2 i säkerhetsdatabladet anger om en produkt utgör en risk för dina medarbetare.
H- och P-fraser
Faroindikationen består av CLP-förordningens faropiktogram och så kallade H- och P-fraser (”hazard” och ”precautionary statements”) som fördjupar faroklassificeringen ytterligare. En H-fras kan vara ”H203 Explosivt. Fara för brand, explosion eller splitter.” medan en P-fras kan vara ”P211 Spreja inte över öppen låga eller andra antändliga material.”. Det är alltså en beskrivning av faran med kemikalien (H-fras) och vilket beteende som bör undvikas i närheten av den (P-fras). H- och P-fraser ersätter de gamla R- och S-fraserna (”Risk” och ”Safety”) som formellt utgick 2012. Men du kan fortfarande stöta på R- och S-fraser i gamla utbildningsmaterial eller säkerhetsdatablad som inte är uppdaterade.
Sammanfattning
Det här avsnittet är en sammanfattning av information på följande sidor i säkerhetsdatabladet – den viktigaste informationen du behöver för att kunna göra en riskbedömning av arbetet med produkten eller ämnet.
Läs även: CLP-förordningen: Klassificering och märkning av kemikalier >
När är ett säkerhetsdatablad ett lagkrav?
Din leverantör måste förse dig med ett säkerhetsdatablad i pappersform eller elektronisk form om ämnet eller blandningen (kemisk produkt):
Det kan dock hända att leverantören inte skickar med ett säkerhetsdatablad och då blir du själv ansvarig för att skaffa det.
Kom ihåg att kontrollera säkerhetsdatabladet
Du måste kontrollera att säkerhetsdatabladet uppfyller de rättsliga kraven eftersom leverantören inte alltid kan garantera det. Ibland kan det hända att ett avsnitt glöms eller utelämnas i säkerhetsdatabladet. Det måste dock, enligt lag, alltid innehålla alla dessa 16 punkter:
Se till att säkerhetsdatabladet är uppdaterat
Du måste alltid ha den senaste versionen av dina säkerhetsdatablad. Det räcker inte att uppdatera dem en gång om året. Om du till exempel endast brukar söka efter uppdateringar av säkerhetsdatabladen i januari varje år och det kommer en viktig uppdatering i februari, tar det i värsta fall ta nästan ett år innan du upptäcker den.
Det upptäcks hela tiden nya egenskaper hos ämnen som kan påverka din riskbedömning. Till exempel kan ett ämne som du arbetar med plötsligt bli klassificerat som cancerframkallande. Därför är det viktigt att du håller koll på uppdateringar och korrigerar din riskbedömning av kemikalier i enlighet med dessa.
Lästips! Det här ska du göra när du får ett säkerhetsdatablad
Vissa särskilt farliga kemiska ämnen kräver särskild lagstadgad utbildning innan medarbetarna kan hantera dem. Det här gäller till exempel epoxi, diisocyanater, isocyanater och styren som kan orsaka allergiska reaktioner, eksem vid hudkontakt, cancer eller luftvägssjukdomar.
Dessa ämnen finns i lim, fernissor, harts, industriella färger och vid tillverkning av polyuretanplaster.
Om ditt företag arbetar med något av de här materialen är det viktigt att alla medarbetare har rätt utbildning. Detta är ett lagkrav i Sverige.
Som kund till EcoOnline kan du gå utbildningar, läs mer om vårt kursutbud här >>
2. Hur används materialen, på vilket sätt och hur mycket exponeras medarbetarna för dem?
Säkerhetsdatabladet räcker inte för att erbjuda all nödvändig säkerhetsinformation eftersom de säkerhetsåtgärder du måste vidta även hänger på hur, hur ofta, hur länge och i vilka mängder den kemiska produkten används. Det handlar om om exponering och här är det extra viktigt att ha koll på CMR-ämnen (cancerogena, mutagena och reproduktionstoxiska)
Det är svårt att samla in all den här informationen sittande vid ditt skrivbord. Enklaste sättet är att gå runt på olika avdelningar och prata med medarbetarna som använder produkterna och observera dem.
En av de första sakerna du bör titta på är i vilken form som exponering för ämnet eller materialet är farligt. Det här anges i avsnitt 2 i säkerhetsdatabladet.
Du bör titta på två saker: faroangivelser och säkerhetsföreskrifter.
Vid kontakt med hud och ögon
Många rengöringsmedel är frätande då de har en effektiv rengöringsfunktion för olika användningsområden. Det innebär samtidigt att det är nödvändigt att bära skydd för ögonen, handskar eller en skyddsdräkt som täcker mer av huden när man hanterar dem.
Säkerhetsdatabladet märks med CLP-förordningens faropiktogram för frätande ämne och får även en faroangivelse med ett nummer som beskriver vad som är farligt. Exempel på H-fraser som anger att ett ämne är frätande är:
Många kemiska produkter finns i både flytande form och som granulat. Det sistnämnda minskar risken för stänk på huden eller i ögonen.
Vid inandning
Inandning är kanske den mest sannolika typen av exponering och om lämpliga försiktighetsåtgärder inte vidtas är det lätt hänt att man andas in kemiska ämnen och produkter. Vid arbete med ämnen och material som kräver härdning skapas ångor. Används aerosolspray kan det uppstå spraydimmor som kan vara skadliga vid inandning.
Sprayfärg och fönsterlim är exempel på kemiska produkter som är farliga vid inandning. Sprayfärgen sprids i luften som en dimma och limmet förångas i luften tills det har härdat.
Här är exempel på H-fraser:
Vid förtäring
Många kemiska ämnen och produkter är farliga vid förtäring. Detta är dock också den minst sannolika formen av exponering eftersom det kräver att du av misstag dricker eller äter det farliga ämnet. Dessutom behöver produkterna inte märkas ”farligt vid förtäring” om de redan är märkta med en värre faroangivelse, som ”skadligt vid hudkontakt”, eftersom risken för förtäring då är underförstådd. Det kan dock finnas ämnen eller produkter som är säkra vid inandning och hudkontakt, men som är farliga vid förtäring. Läs mer här på ECHA:s hemsida kring CLP.
Exponeringsgrad är också en viktig parameter att titta på när du ska göra en riskbedömning av kemikalier. Om en produkt klassificeras som farlig ska du överväga om det också är farligt vid den exponeringsnivå som dina medarbetare utsätts för.
Vi tar handtvål som ett exempel: Würth flytande tvål. Produkten är märkt med det röda och vita faropiktogrammet som betyder att den är frätande och har koden H318: Orsakar allvarlig ögonskada och P280: Använd ögonskydd/ansiktsskydd.
Betyder det att man kan bli blind av att använda handtvål? Måste medarbetarna bära ögonskydd när de tvättar händerna med tvålen? Naturligtvis inte.
Vissa faromärkta produkter är ofarliga i vanliga användningssituationer, men kan vara potentiellt farliga i andra situationer. Därför skriver tillverkaren också i början av säkerhetsdatabladet i avsnitt 1.2: Rekommenderade begränsningar för användning av produkten: ”Detta är en kosmetisk produkt eller en produkt för personlig vård som är säker för konsumenter och andra användare vid normal och rimligen förutsägbar användning.”
Men produkten kan potentiellt vara frätande på hud eller ögon om den inte används ”normalt”, exempelvis om en medarbetare använder den i stora mängder under en hel dag. Därför bör du alltid kombinera faromärkningen med leverantörens restriktioner för användning, och så klart använda ditt eget sunda förnuft!
Varaktighet är en annan aspekt av exponering. Ju längre du utsätts för en kemisk substans eller produkt, desto mer skadlig kan den vara för kroppen. Vi tar aerosol eller spray som exempel. Nedan ser du en medarbetare som använder polyuretanbaserad tätningsmassa. Produkten är märkt med H- och P-fraserna:
Ju längre du använder aerosol, desto mer ånga/spray finns i luften omkring dig och desto viktigare är det med god ventilation och rätt andningsskydd. Exponeringstiden är därför avgörande för de nödvändiga skyddsåtgärderna och de tekniska åtgärderna.
Ju längre du arbetar med en aerosol/spray, desto mer nödvändigt är det att använda skyddsutrustning och vidta tekniska åtgärder. Penetrationstiden för kemikalier i olika handskar varierar också kraftigt. Därför bör du kontrollera vilken typ av skyddshandske som är lämpligast att använda. Detta anges i säkerhetsdatabladets avsnitt 8.2: Exponeringskontroll.
I säkerhetsdatabladets avsnitt 8.2: Exponeringskontroll kan du läsa leverantörens rekommendation av handsktyp och så kallad genombrottstid.
Din omgivning är också en viktig parameter att tänka på när du bedömer risken för att använda en kemisk produkt i en arbetssituation. Använder du produkten utomhus eller i ett slutet rum? Använder du ett dragskåp? Vilken typ av skyddsutrustning och ventilation som behövs, avgörs i kombination med informationen i säkerhetsdatabladet.
Exempel: Vid reparation av vindkraftverk arbetar man ofta i trånga utrymmen och på platser där exempelvis ventilation är begränsad. Därför kan personlig skyddsutrustning vara mer nödvändig här än i en annan arbetssituation där ventilationen är tillräcklig.
Utförs arbetet i ett trångt rum utan ventilation? Då är personlig skyddsutrustning som andningsskydd mycket viktig, framför allt om du arbetar med avdunstande ämnen eller aerosoler.
Det sätt som du använder en kemisk produkt på kan också ha en viktig betydelse för graden av exponering. När en produkt appliceras med en spray/aerosol bildas ångor som du andas in om du inte använder andningsskydd.
Kontrollera om det istället går att applicera materialet med en pensel eller annat verktyg som inte skapar ångor på samma sätt. Går det att applicera en kemisk produkt med pensel eller roller istället för en aerosol? I riskbedömningen av kemiska ämnen bör du överväga om dina medarbetare använder de säkraste arbetsmetoderna.
Använder du ögonskydd på grund av att materialet du arbetar med är i pulverform eller flytande form och kan orsaka stänk eller dammoln, bör du överväga om det är möjligt att utföra arbetet med ämnet som ett granulat eller i fast form. Ämnen i dessa former är säkrare eftersom de utgör mindre risk för stänk.
Många kemiska produkter finns i både flytande form och som granulat. Det sistnämnda minskar risken för stänk på huden eller i ögonen.
Om damm eller ångor bildas under arbetsprocessen bör du även inkludera detta i din riskbedömning av kemiska produkter.
Inandning av damm kan leda till många hälsoproblem som astma, cancer och pneumokonios (dammlunga) och damm och ångor i olika former förekommer på arbetsplatser hos allt från tandläkare och bagare till snickare och renhållningsarbetare.
Rök och ånga från svetsning innehåller partiklar som är skadliga för hälsan. I en studie från 2017 konstaterade forskare att personer som utsatts för svetsrök på jobbet avsevärt ökar risken för att utveckla lungcancer.
Att andas in trädamm och svetsrök kan leda till hälsoproblem som cancer och astma.
Vissa kemikalier kan framkalla ångor när de blandas med andra kemikalier. I säkerhetsdatabladets avsnitt 7.2: Förhållanden för säker lagring, inklusive eventuell oförenlighet och under avsnitt 10: Stabilitet och reaktivitet kan du läsa mer om huruvida det finns specifika kemikalier som produkten inte bör blandas med. I säkerhetsdatabladets avsnitt 10 finns information om huruvida det finns risk att farliga nedbrytningsprodukter kan bildas och/eller att farliga reaktioner kan ske vid nedbrytning.
Vi tänker oss en situation när du använder en aerosol för att applicera en kemisk produkt och ångan sprids i rummet. Men hur vet du egentligen om den här ångan är farlig? För att bedöma detta fastställer Arbetsmiljöverket administrativa standarder för luftföroreningar i form av gränsvärden för ett antal ämnen och material som är hälsofarliga.
Lästips! Läs mer om hygieniska gränsvärden här
Gränsvärdet är normalt värdet av ämnets genomsnittliga koncentration under åtta timmars arbetsdag, men omfattar även korttidsvärden och så kallat nivågränsvärde.
Gränsvärdet är inte ett uttryck för ett ämnes toxicitet, men i kombination med ämnets egenskaper, som funktion och volatilitet, kan man få en uppfattning om risken med att använda det.
På grund av människors olika känslighet och begränsade kunskaper inom detta område är gränsvärden vägledande och man bör sikta på att hålla sig så långt under dessa som möjligt. Det finns olika verktyg som mäter koncentrationen av ämnen i luften på din arbetsplats – använd dessa för att hålla luftföroreningarna under gränsvärdena. Gränsvärden för exponering på arbetsplatsen hittar du i säkerhetsdatabladets avsnitt 8.
När du har utvärderat vilka ämnen och material på din arbetsplats som är farliga och hur dina medarbetare utsätts för dem, är det dags att bedöma hur du kan skydda dem mot att exponeras för dessa kemikalier.
För att prioritera vilka risker du behöver ta itu med först kan du använda en riskbedömningsmatris, se exempel nedan. Börja med att hitta lösningar på de kemiska exponeringarna som är mest sannolika och som har störst konsekvenser.
Tänk på att kemisk exponering kan ske både vid olyckor och vid lägre exponering under lång tid. Du kan arbeta för att minska risken för olyckor genom att systematiskt rapportera tillbud och olyckor.
I en riskbedömningsmatris bedöms riskerna genom att kombinera konsekvensen av en kemisk exponering med sannolikheten för att exponeringen ska ske. De röda fälten är de risker som du bör hitta lösningar på så snart som möjligt. När du har prioriterat vilken exponering du måste hitta lösningar på först, bör du följa STOP-principen för att prioritera de säkraste möjliga lösningarna först. På engelska kallas den här principen även för Hierarchy of Controls.
I den internationella versionen har ”eliminering” lagts till som en första punkt. Du bör alltid börja med att bedöma om det är möjligt att helt ta bort en skadlig produkt från arbetsplatsen utan att behöva söka efter ett alternativ först. STOP-principen beskriver prioriteringen av de åtgärder som du ska börja med innan du går vidare till andra alternativ för att förbättra säkerheten vid användning av kemikalier på arbetsplatsen.
Personlig skyddsutrustning finns längst ner i hierarkin som en sista utväg. Den kan vara effektiv för att skydda mot exponering – men bara om den används på rätt sätt och man kommer ihåg att bära den. Problemet med personlig skyddsutrustning är att effektiviteten hänger på att man faktiskt bär den – och vi kan alla begå misstag. Medarbetarna kan ibland avstå från att använda skyddsutrustning om de inte anser att faran är hög och om skyddsutrustningen är besvärlig att ha på sig. Man tänker kanske att: ”Jag behöver inte skyddsglasögon för den här arbetsuppgiften, jag ser inte så bra med glasögonen på och dessutom brukar det inte stänka.” Därför är det säkrare att börja med andra åtgärder som inte är lika beroende av medarbetarnas beteende. I resten av detta avsnitt tittar vi igenom de fyra delarna i STOP-principen.
Riskbedömning av arbetsprocesser med flera kemikalier och exponeringar
Arbetsmiljöverket rekommenderar att man bedömer risken för exponering i arbetsprocessen som helhet eftersom detta ger en mycket bättre överblick. Om du till exempel använder fyra olika kemiska produkter för en arbetsuppgift och rök skapas vid svetsning eller maskindrift, eller ångor från blandning av kemikalier, kan det vara en bra idé att ta fram en övergripande riskbedömning som tar hänsyn till alla dessa exponeringskällor i det här arbetsflödet.
Enligt Reach-förordningen får du inte använda ämnen och material som är klassificerade som farliga om dessa ämnen kan ersättas med mindre farliga alternativ. När det gäller prioritering av förebyggande åtgärder säger det sig själv att om de skadliga ämnena inte finns på din arbetsplats kan du inte utsättas för dem.
Därför är ersättning, eller substitution, och eliminering de första stegen för att förhindra exponering. För att bedöma vilka ämnen du bör försöka ersätta kan du bland annat titta på CLP-märkningen: exempelvis är ett ämne som bara irriterar huden mindre skadligt än ett ämne som fräter på huden.
Du kan också titta på ämnets fysiska form: granulat är vanligtvis säkrare än pulver eller flytande ämnen, eftersom risken för inandning och hudkontakt inte är lika stor. Om du inte kan bevisa att du, inom rimliga gränser, har gjort tillräckligt för att ersätta farliga kemikalier kan Arbetsmiljöverket kräva att ditt företag betalar en konsult för att hjälpa dig att göra det.
Läs mer om ersättning i dessa artiklar:
Ersättning: Så ersätter du skadliga kemikalier i ditt företag >
Dina 6 skyldigheter vid dokumentation av kemikaliehantering>
Inte alla farliga ämnen och material kan avlägsnas genom ersättning eller eliminering, eftersom de är nödvändiga för att lösa en viss uppgift. Nästa punkt i STOP-principen är därför att genomföra tekniska åtgärder som, så långt det är möjligt, minskar exponeringen.Skadliga eller explosiva gaser och ångor som bildas i ett arbetsutrymme ska, så långt det är möjligt, avlägsnas och hindras från att komma in i andra arbetsutrymmen.
Det säkraste sättet att lösa detta är att kapsla in processen för att undvika spridning av dessa farliga ämnen. Om det inte är möjligt är den näst bästa lösningen att använda punktsugning eller annan ventilation som effektivt avlägsnar luftföroreningar nära källan.
Till vänster: Punktutsug som fångar upp rök och ångor från lödning av elektroniska moduler. | Till höger: Dragskåp som kapslar in utrustning i ett laboratorium.
Cirkelsåg som kombinerar avskärmning och punktutsug genom att såga inuti ett skydd som leder bort sågdammet.
I avsnitt 7.1 eller 8.2 i säkerhetsdatabladet kan du läsa tillverkarens rekommendationer kring behovet av att kapsla in arbetsprocessen, använda punktutsug eller bara vanlig ventilation. Information om tekniska åtgärder kan finnas i både avsnitt 7 och 8 i säkerhetsdatabladet, så se till att läsa igenom båda avsnitten.
Kemikalieförvaring
Det är även viktigt att du har kontroll över förvaringen av dina kemikalier. Det finns strikta krav för lokaler där kemikalier ska förvaras, bland annat för att flera kemikalier kan användas för ”icke-fredliga” ändamål i explosiva blandningar. Säker förvaring av kemikalier är därför en del av regeringens handlingsplan mot terrorism, men Arbetsmiljöverket, Miljöstyrelsen och Brandmyndigheterna ställer också krav på lokaler där kemikalier förvaras, så att giftiga ångor kapslas in, de anställda skyddas och bränder förhindras.
Farligt och kemiskt avfall
När ditt företag måste eliminera farligt eller kemiskt avfall finns det särskilda regler. Du kan till exempel lämna högst 200 kg farligt eller kemiskt avfall per år på återvinningsstationen. Om du producerar mer måste du kontakta kommunen som då anvisar dig till en avfallsplats.
Du får INTE spä ut kemiskt avfall eller blanda farligt avfall med annat avfall om inte kommunen har gett dig särskilt tillstånd att göra det.
Med organisatoriska åtgärder menas sättet som arbetet eller arbetsplatsen organiseras på och rutinerna som utformas för att säkerställa att medarbetarna vet hur de ska utföra sitt arbete på ett säkert sätt. Om det till exempel inte är möjligt att eliminera luftföroreningar, och medarbetare måste bära personlig skyddsutrustning är det säkrast att så få medarbetare som möjligt befinner sig nära källan till exponering. Det här uppnås genom att hålla den delen av arbetsplatsen eller arbetsytan där risken finns åtskilda från andra delar av arbetsplatsen så att exponeringen inte sprids till oskyddade medarbetare.
Arbetsrotation är också ett alternativ i vissa fall. Med hjälp av arbetsrotation kan du se till att medarbetare endast exponeras under kortare perioder i taget, i stället för under en hel arbetsdag.
Till vänster: Avskärmning av ett arbetsutrymme med plast förhindrar att
damm och kemiska ångor sprids till andra medarbetare.
Till höger: Engångsdräkter förhindrar att medarbetarna får med sig asbestfiber när de lämnar jobbet.
Instruktion och utbildning om kemikaliesäkerhet
En del av de organisatoriska åtgärderna innebär att se till att dina anställda är medvetna om de åtgärder de bör vidta i samband med en arbetsuppgift. De måste noggrant instrueras om hur arbetet ska utföras på rätt sätt. Om försiktighetsåtgärder och personlig skyddsutrustning och hur man bär, tar av och rengör den korrekt.
Här bör du också överväga huruvida utomstående personal som städpersonal och hantverkare riskerar att komma i kontakt med exponeringskällor och hur det ska undvikas.
En viktig del av de organisatoriska åtgärderna är att medarbetarna får noggranna instruktioner kring hur de kan arbeta med kemiska produkter på ett säkert sätt.
Personlig skyddsutrustning kan vara effektiv för att skydda mot exponering – om den används! Personlig skyddsutrustning är det steg i STOP-principen som påverkas mest av mänskliga misstag.
Andningsskydd eller skyddsglasögon till exempel kan vara irriterande för den anställde att använda i arbetet om de stör synen eller gör användaren varm och svettig. Därför händer det att medarbetare ibland struntar i att använda utrustningen. Personlig skyddsutrustning är därför en sista utväg för att förhindra exponering när inget av de andra stegen i STOP-principen kan lösa problemet.
Personlig skyddsutrustning mot kemisk exponering omfattar:
När en tandläkare putsar eller lagar en fyllning frigörs kvicksilver eller partiklar från resin- och metakrylatbaserade material som kan orsaka kontakteksem och allergier.
Därför är handskar och mask inte bara till för patientens skull, utan även för att tandläkaren ska skyddas mot skadlig kemiska exponering.
Information om vilken skyddsutrustning du behöver finns under säkerhetsdatabladets punkt 8: Exponeringskontroll. Här anger tillverkaren vilket material som handskar ska tillverkas av, genombrottstid, filtertyp på andningsskydd och om dessa ska förses med frisk luft.
Läs mer om krav på och val av personlig skyddsutrustning på Arbetsmiljöverket.se >
När du har kartlagt risken för att dina medarbetare ska utsättas för farliga ämnen och material ska du dokumentera resultaten av den här kartläggningen. Säkerhetsdatablad och en förteckning över farliga ämnen och material måste också ingå i riskbedömningen.
För att uppfylla dokumentationskraven måste du ha dessa dokument skriftligen:
Läs mer om dokumentationskraven på Arbetsmiljöverkets hemsida >
Om din riskbedömning av kemikalier visar att tekniska och organisatoriska åtgärder är nödvändiga, men dessa inte kan genomföras omedelbart, anger du detta i företagets allmänna handlingsplan. Där måste du också ange vem på företaget som är ansvarig för att lösa uppgiften och fastställa en deadline för när uppgifterna ska vara åtgärdade. Innan problemet kan lösas måste du se till att tillfälliga åtgärder vidtas, till exempel i form av introduktion/användning av personlig skyddsutrustning.
Kemisk riskbedömning är en viktig del av din kemikaliehantering. Du kan läsa mer om allmän kemisk hantering här.