Det finns fortfarande missförhållanden på svenska arbetsplatser, ibland uppenbara för alla på företaget men också dolda för verksamhetens ledning. Visselblåsarfunktionen är ett sätt att låta medarbetare anonymt rapportera in och nu när lagen har uppdaterats innebär det att fler arbetsgivare måste införa ett visselblåsarsystem.
I den här artikeln går vi igenom begreppet visselblåsning, begreppet missförhållande vad den nya visselblåsarlagen innebär och vad består ett visselblåsarsystem av, vilka som kan rapportera in och olika rapporteringsvägar. Du får också en insikt i vårt visselblåsarsystem.
Ordet visselblåsare är en direkt översättning från engelskans whistleblower och benämner en person som på något sätt noterat att det förekommer missförhållanden på en arbetsplats, och därför anonymt slår larm om eller på annat sätt rapporterar om dessa. Ofta arbetar visselblåsaren på arbetsplatsen i fråga och har sett oegentligheterna med egna ögon.
Ofta behöver man kanske inte låta det gå så långt så att visselblåsarfunktionen behövs. Upplever du någon oegentlighet i din yrkesroll på arbetsplatsen kan du exempelvis ta upp det internt i verksamheten eller prata med din chef eller ett skyddsombud. Men ibland kanske det inte hjälper, eller så är informationen av sådan karaktär att det inte lämpar sig.
Men vad menas egentligen med missförhållanden? Det kan ju verka en aning subjektivt att hålla på och diskutera missförhållanden på en arbetsplats, men poängen med visselblåsarlagen är just att erbjuda en möjlighet att sätta ljus på något specifikt som man inte tycker är okej.
Till missförhållanden brukar olika slags misskötsel eller ohederligt agerande räknas. Dessa kan exempelvis handla om att skattepengar har använts på felaktiga sätt, att det förekommer spioneri eller stölder eller att en offentlig anställd tagit emot mutor.
Det gäller även sådant som skett i dåtiden och inte längre är aktuellt, samt sådant som kan komma att ske i framtiden. Att dölja någon form av felaktighet är ett missförhållande i sig. Det ska även poängteras att man inte skiljer på medvetna och omedvetna missförhållanden – de är båda allvarliga.
Det har funnits en visselblåsarlag i Sverige sedan 2017, som är till för att skydda personen som vill rapportera in missförhållanden. Två år senare lanserades dock ett EU-direktiv som gjorde att den svenska lagstiftningen behövde ses över och uppdateras utifrån den. Läs mer här på Arbetsmiljöverkets hemsida.
Den nya visselblåsarlagen, lagen om skydd för personer som rapporterar om missförhållanden (2021:890), kan alltså sammanfattas i följande punkter:
För att det ska vara tal om visselblåsning enligt den nya lagen så är det viktigt att följande två kriterier är uppfyllda:
Visselblåsarlagen kan användas i både privat och offentlig sektor. Har man fått information om missförhållanden kan man rapportera in den – det gäller även tidigare arbetsplatser.
Läs mer här på Arbetsmiljöverkets hemsida.
Ett av de två kriterierna för visselblåsning är att det ska finnas ett allmänintresse, vilket kan vara uppgifter om att något strider mot lagstiftning eller direktiv. Det kan exempelvis handla om missförhållanden på en arbetsplats som är så allvarliga att de inte ska hemlighållas utan komma fram till allmänheten.
Enligt tidigare lagstiftning behövde uppgifterna vara så allvarliga att de ledde till fängelsestraff, men den uppdaterade lagen täcker in förseelser med lägre påföljd än så.
Själva systemet för rapporteringen kan se olika ut. Några viktiga punkter som ska uppfyllas är följande:
Alla anställda i verksamheten ska kunna använda sig av visselblåsarfunktionen. Det gäller även praktikanter, volontärer, konsulter och personer i verksamhetens ledning.
Om man upptäcker felaktigheter på sin arbetsplats och vill använda visselblåsarlagen kan visselblåsningen ske internt eller externt. En intern rapporteringskanal ska finnas hos alla verksamheter som omfattas av den nya lagen. Som arbetsgivare ska man då upprätta en funktion för rapportering av oegentligheter i den egna verksamheten, så att kraven i visselblåsarlagen följs.
Men ett antal myndigheter har dessutom fått i uppdrag att upprätta så kallade externa rapporteringskanaler, dit visselblåsare från andra verksamheter kan vända sig för att rapportera in sina uppgifter. Arbetsmiljöverket och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap är två av de myndigheter som fått det här uppdraget.
Att vända sig till en extern rapporteringskanal kan vara aktuellt om ärendet handlar om något som faller inom den myndighetens ansvarsområde. Det kan också vara en väg om visselblåsaren befarar att en intern rapportering inte skulle få önskad effekt, eller att bedömningen inte skulle kunna göras objektivt nog. Man måste alltså inte gå till sin egen interna rapporteringskanal först.
Arbetsmiljöverket har ett övergripande ansvar att sätta upp externa rapporteringskanaler för frågor som inte faller under någon annan myndighets ansvarsområde. Som ansvarig myndighet för arbetsmiljöfrågor är den en så kallad särskilt behörig myndighet, och fungerar som spindeln i nätet mellan myndigheterna även är kontakten gentemot EU.
Ett tredje alternativ är att rapportera ett missförhållande till massmedia.
Får man rapportera in vad som helst till visselblåsarfunktionen?
I princip ja, men det ska vara rapporter om missförhållanden och oegentligheter så som mutor och bedrägerier som är kopplade till arbetsplatsen och vara av allmänt intresse för att visselblåsaren ska omfattas av skyddet enligt lagen. När det gäller klagomål eller mindre förseelser ska det gå via verksamhetens rutiner för tillbud eller att man framför synpunkter till chef, ledning eller skyddsombud.
Hur vet jag om min arbetsplats har ett visselblåsarsystem?
Arbetar du på ett större företag med 250 anställda eller hos en offentlig arbetsgivare med 50 anställda, ska det från 17 juli 2022 enligt den nya visselblåsarlagen finnas ett visselblåsarsystem.
Från 17 december 2023 gällde detta även mindre företag med 50 anställda. Du kan kontrollera med din chef, ditt fackförbund eller ditt skyddsombud för att höra dig för och se om reglerna efterföljs. Om det inte finns ett internt system, kolla av om det finns externa visselblåsarsystem via till exempel den ansvariga myndigheten.
Vad innebär ett externt visselblåsarsystem?
Det är en rapporteringskanal som satts upp av en myndighet, dit anställda från alla arbetsplatser kan vända sig för att rapportera in missförhållanden som rör deras ansvarsområde. Myndigheten agerar då som extern part.
Det externa visselblåsarsystemet ska fungera som ett komplement till de interna rapporteringskanaler som alla som omfattas av visselblåsarlagen ska upprätta.
Är visselblåsarsystem samma sak som krishanteringssystem?
Nej, det är generellt inte samma rutiner och processer. Läs mer om krishantering och krisplan här
Hur sätter man upp ett visselblåsarsystem som skyddar anställda?
Systemet ska uppfylla de uppställda kriterierna enligt lagen och här kan ett digitalt system underlätta.
Med en länk/QR-kod till EcoOnlines digitala visselblåsarsystem är det lätt att kommunicera och informera att man har ett system på plats, då kan en medarbetare anonymt scanna koden och rapportera in. Själva inrapporteringen kan göras smidigt via ett webbformulär i mobilen alternativt från datorn. Systemet kan även se till att flera personer får notifikationer om inrapportering. Verksamheten kan arbeta med uppföljningar av det som rapporterats in utan koppling till individen som rapporterat in.
EcoOnlines visselblåsarsystem skapar en överblick för ledningsgruppen genom att följa antalet inrapporteringar och få insikt om det berör specifika avdelningar.